Alltså snälla, om jag går med min polare och vi träffar hans kompis, varför blir jag plötsligt en jävla NPC?

De börjar snacka om interna skämt, minnen från 2017 och någon Marcus som tydligen är helt dum i huvudet. Själv står man bredvid och pillar sig i naveln som om man letar efter reservdelar.

SÄG VAD JAG HETER. FRÅGA VAD JAG GÖR. GE MIG EN CHANS ATT EXISTERA.

Det kostar bokstavligen ingenting att säga ”det här är min kompis X”.

Annars kan ni lika gärna sätta en bänk bredvid oss och låta mig vänta på bussen.

//Introvert

Missförstå mig rätt! Jag har träffat många på Hinge och så gott som alla har varit väldigt bra, gedigna personer som jag haft kul ihop med. Men vissa av profilerna som man får upp alltså…

Kära medborgare, landsmän, fikaslavar.

Vi lever i ett land som skickat folk till rymden, uppfunnit skiftnyckeln och lyckats bygga ett samhälle där man kan deklarera på toaletten via BankID. Ändå står vi år 2026 inför ett nationellt trauma som Pågen tvingar oss att återuppleva varje jävla vecka: Påsen till Pågen Gifflar.

Låt oss analysera ingenjörskonsten bakom detta plastunderverk.

Man köper en påse. Man drar i den där lilla perforerade fliken. Vad händer? Tror ni påsen öppnar sig som en civiliserad förpackning? Nej. Den klyvs på längden med samma precision som när Moses delade Röda havet. Plötsligt har du inte en öppning, du har en vidöppen plastränna från topp till botten där tre kanelbullar omedelbart begår harakiri rakt ner på hallgolvet (ja, jag öppnar dom redan i hallen).

Och sen kommer vi till det verkliga hånet: Återförslutningen.

Det finns ingen. INGEN.

Vad är Pågens officiella hypotes här? Tror deras R&D-avdelning att en påse Gifflar är som en handgranat – drar man sprinten måste hela skiten detoneras inom 45 sekunder? Visst, vi har alla tryckt en hel påse i ren självbevarelsedrift framför dumburken, men tänk om man mot förmodan bara vill äta tre och spara resten?

Hur förväntas man försluta eländet?

Snurra-och-vik-under-metoden: Du snurrar toppen 14 varv och ställer påsen på sin egen snurr. Två timmar senare har fysikens lagar hävt rotationen, påsen står vidöppen och dina resterande gifflar har antagit samma konsistens och fuktnivå som en bit egyptisk papyrusrulle från 1200 f.Kr.

Den obligatoriska påsklämman: Som man aldrig har när man behöver den, och när man väl hittar en i botten av kökslådan är den för liten, vilket resulterar i att man krossar två oskyldiga gifflar till kanelstoft i ren frustration.

Den lilla vita plastremsan med ståltråd: Den som slutade existera runt 1998, och när den väl fanns krävdes det en masterexamen i origami för att få skiten att hålla tätt.

Att Pågen vägrar sätta en ziploc-remsa på påsen är en psykologisk krigföring mot det svenska folket. Kaffebönor för 40 spänn har återförslutning. Riven hushållsost har återförslutning. Till och med hundgodis behandlas med mer teknisk värdighet än Sveriges mest sålda bakverk!

Enda rimliga slutsatsen är att Pågens marknadsavdelning vet exakt vad de gör. Gör man påsen omöjlig att stänga blir bullarna torra som spånskivor på tre timmar. Vad gör svensken då? Slänger skiten och köper en ny påse. Det är planerat åldrande på bagerinivå!

När ska vi resa oss? När ska vi kräva en zip-lock värdig välfärden? Eller ska vi tvingas leva resten av våra liv med kanelkrämsuttorkade mumiebullar bara för att någon i Malmö vägrar investera i två millimeter klickplast?

Vakna, Sverige. Fikat står på spel.

Jobbar och träffar olika massor av olika människor och alltid så när man börjar små prata kommer det på tal om tidigare jobb utbildning och sånt men när man frågar vad dem gör på fritiden så får man ofta väldigt basic svar typ hänger med vänner eller familjen eller att dem inte gör något särskilt många jag känner kommer hem från jobb/skola och bara scrollar på telefonen eller kollar någon serie på Netflix Ingen har någon riktigt hobby eller intresse är det någon som känner igen sig i det

Jag blev precis påmind om detta, nu som hösten är i full gång och året börjar närma sig slutspurten.

2026 har varit ett riktigt mögår på många sätt, med en brutal dumpning, akutpsykiatri, misslyckade studier och sjukskrivning för psykisk ohälsa. Men i somras var jag på en resa till finska Vasa. Jag var inte där länge, men det blev en grej att ta en promenad ner till vattnet och bara sitta på en bänk för en lugn stund. Jag hade något trevligt i hörlurarna, solen sken och vyn var bara så vacker och rogivande. Det är kanske inte mycket i sig, men det gav mig så mycket. Det vill jag gärna tänka tillbaka på när klockan närmar sig midnatt på nyårsafton.

Vilka är era stunder?

Hej!

Jag m27 och min sambo m29 vill ha barn, men känner att varken adoption eller surrogatmödraskap är något för oss av olika anledningar. Vi har båda två stabila uppväxter och stabila akademiska jobb med god ekonomi och en stor bostadsrätt.

Vi har titta på att bli familjehem, det känns fint att få erbjuda en trygg plats åt barn som behöver stöd. Men hur är det igentligen? Jag förstår att det varierar beronde på problem bild osv. Kan man ex välja om det ska vara ett barn som behöver stöd genom hela uppväxten eller är der soc som avgör det? Vi båda har varit engerade i olika föreningar där vi mött barn som haft det tufft, jag jobbar inom ett yrke i vården och möter många barn.

Finns det något hinder i och med att vi är ett homosexuellt par? Vi har absolut ekonomin då vi tillsammans tjänar vi 80 k I brutto varje månad. Vi har efter alla fasta utgifter lite drygt 40 k kvar.

Om man ändå gör det så får man ju cancer också.

Jag vill nu vissa upp delar av min samling i hopp om att få se andras sammlingar med retro pc spel. dessa jag vissar upp är mina favoriter från min samling. Jag diskuterar gärna almänt om retro pc spel. Hoppas du hittade någon som väckte nostalgi eller finna minnen.