Hej!

Jag är 24 år och studerar för närvarande på Komvux på distans. Jag söker någon eller några i Göteborg som skulle vilja ses regelbundet och plugga tillsammans, exempelvis på bibliotek eller café.

Eftersom jag pluggar på distans saknar jag ibland den sociala delen av studierna, alltså att ha andra omkring mig som också studerar, kunna diskutera olika ämnen och hjälpa varandra att hålla motivationen uppe.

Vi behöver absolut inte läsa samma ämnen! Jag är själv väldigt nyfiken av mig och intresserar mig för bland annat psykologi, sociologi, hjärnforskning, fysik, kvantfysik, matematik och samhällsvetenskap. Tycker generellt att det är väldigt roligt att lära mig nya saker och diskutera allt möjligt.

Tanken är framför allt att kunna ses och fokusera på våra respektive studier, men också ta pauser, diskutera intressanta saker och förhoppningsvis skapa en liten studiegemenskap.

Det spelar ingen större roll om du pluggar på Komvux, universitet, högskola eller bara studerar något på egen hand.

Hör gärna av dig om det låter intressant! :)

Jag bor i ena änden av Göteborg och börjar på riktigt undra om de som planerar kollektivtrafiken här någonsin har åkt kollektivt själva.
För det första: den nya busshållplatsen vid Krokslätts fabriker. VEM har designat den och varför???
Ett väderskydd med tre sidor, där en av glasväggarna står precis mot vägen. Hur är det här en bra idé? Det känns både osäkert och opraktiskt. Jag förstår verkligen inte hur någon kan titta på den konstruktionen och tänka att det är en smart lösning för människor som faktiskt ska stå där och vänta på bussen.
Och PLACERINGEN??? Varför ligger den just där? Mellan Lackarebäck och Krokslätts fabriker, på ett ställe som känns helt slumpmässigt valt. Vad är egentligen tanken?
Och när vi ändå pratar om kollektivtrafiken i Göteborg, kan vi prata om alla dessa KONSTANTA spårarbeten? Det känns som att det alltid är något som grävs upp, byggs om eller stängs av. Man hinner knappt vänja sig vid en linje innan det är dags för ersättningsbuss igen.
Och ERSÄTTNINGSBUSSARNA TILL KORSVÄGEN.
Varför i hela friden stannar ersättningsbussen så långt från själva hållplatsen Korsvägen att man nästan är framme vid Scandinavium??? Vad är poängen med att kalla hållplatsen Korsvägen om man ändå måste promenera en halv evighet för att komma till Korsvägen och byta till något annat?
Det heter ju för fan KORSVÄGEN. Hela poängen med platsen är väl att olika vägar och linjer KORSAS DÄR. Inte att man ska behöva gå på en liten expedition för att hitta sin anslutning.
Jag fattar att en stad behöver underhåll och att spårarbeten ibland är nödvändiga. Men måste lösningarna för resenärerna vara så otroligt opraktiska?
Det känns som att hela systemet planeras utifrån hur trafiken ska fungera på papper, snarare än hur människor faktiskt ska ta sig från A till B.
Är det bara jag som håller på att bli galen av det här? Finns det någon som faktiskt kan förklara logiken bakom dessa beslut? Jag är genuint nyfiken, för just nu känns det som att någon spelar Cities: Skylines med Göteborg och har gett upp halvvägs.

Hej!

Jag och min flickvän är från Nederländerna och i helgen ska vi åka till Göteborg och gå på en Frölundamatch. Vi hittade inte två biljetter tillsammans i sektion B, C, T eller U, så vi bestämde oss för att stå i hemmaklacken (B) under matchen mot Linköping.

Jag är van vid att stå på en aktiv supportersektion eftersom jag har säsongskort hos min fotbollsklubb i Nederländerna på den mest aktiva sektionen. Det är inte heller några problem att stå upp hela matchen, det föredrar jag egentligen :D
Jag talar lite svenska, men vi kommer att tala nederländska med varandra.

Min fråga är: är det en dålig idé? Är det något vi behöver tänka på eller undvika att göra? Tack för dina svar!

I’m considering buying an apartment in either BRF Trilite or BRF Bergsfallet in Jättesten, Hisingen Gothenburg. Since the buildings are relatively new (around 5–7 years old), I’d love to hear from anyone living there about their experience, especially regarding the association’s finances, monthly fee increases, building quality, and any issues with the buildings or the surrounding area.

Any experienced feedback, positive or negative, would be greatly appreciated. Thanks!

Hi guys, I’m heavily considering attending viva sounds festival in November, but if so I’ll be going alone. What are the odds of me finding people to hang out with?
Thanks!

Ingen annan könsidentitetsmottagning i landet avvisar remisser lika ofta som den i Göteborg, visar DN:s granskning.

Tidigare anställda och patienter menar att personer nekas vård på felaktiga grunder.

Ledningen tillbakavisar anklagelserna.

Som att bära en mask. Eller att ständigt spela teater. Så beskriver Keoni hur det är att leva med könsdysfori.

– Varje person man träffar ser någon annan än den man egentligen är.

Keoni registrerades som pojke vid födseln, men identifierar sig som icke-binär. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Tre år har gått sedan Keoni sökte vård för första gången. I höstas meddelade könsidentitetsmottagningen i Göteborg att 23-åringen inte kunde få behandlingen hen hoppats på.

Nu står Keoni i kön till mottagningen i Stockholm.

– Jag har väntat ett år, så det är nog tre år kvar.

Keoni är inte ensam om att ha nekats vård i Göteborg. Om 23-åringen hade sökt hjälp i en annan del av landet hade livet kunnat se annorlunda ut nu.

I dag utför sex mottagningar i Sverige könsidentitetsutredningar. Målet är att ta reda på om patienten lider av könsdysfori och vilka behandlingar som i så fall kan hjälpa.

Mottagningarna ligger i Uppsala, Stockholm, Umeå, Linköping, Malmö och Göteborg.

Den sistnämnda sticker ut.

DN:s granskning visar att mottagningen i Göteborg avslog drygt 75 procent av alla remisser under förra året.

Linköping, Umeå, Malmö och Uppsala avslog mellan 3 och 10 procent. I Stockholm, där knappt 54 procent av remisserna avvisades, uppger mottagningen att det i första hand handlar om att patienterna behövt återkomma med mer information.

Vårdpersonal på samtliga mottagningar, utom den i Umeå, uppger för DN att de tar emot ovanligt många remisser från patienter som nekats vård i Göteborg.

– Praktiskt taget varje vecka har vi någon remiss därifrån. Vi har väldigt få sådana från andra håll, säger Attila Fazekas, överläkare och medicinskt ansvarig på könsidentitetsmottagningen i Malmö.

Enligt Attila Fazekas har vissa av patienterna sökt sig vidare från Göteborg efter att de fått avslag på sina remisser. Några har avvisats vid första besöket och ytterligare andra har utretts i flera år utan att erbjudas vård. Sådana fall förekommer även i Malmö – men sällan, säger överläkaren.

– Det är volymen i Göteborg jag reagerar på, säger han.

”Det är en markant skillnad”, säger Attila Fazekas, medicinskt ansvarig på könsidentitetsmottagningen i Malmö, om Göteborgsmottagningen. Foto: Jenny Leyman

Enhetschefen på den berörda könsidentitetsmottagningen, Mia Mark, vill inte ställa upp på någon intervju. Istället kommer skriftliga svar från Per Albertsson, tillförordnad områdeschef för vuxenpsykiatrin på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

DN: Göteborg accepterade 148 av 609 remisser under förra året. Det är en betydligt lägre andel än i övriga regioner. Vad beror detta på?

”Vår uppfattning är att patienter som söker vård hos oss har en upplevelse av könsdysfori. Men den bild vi fått till oss är att vi är mer restriktiva än övriga landet, framför allt kring hur man ser på nytta för patienten i förhållande till risk med vårdinsatser”.

DN har talat med tre personer – två psykologer och en socionom – som nyligen slutat på mottagningen i Göteborg. Samtliga riktar hård kritik mot verksamheten.

– Det var som om ledningen inte trodde att det var hjälpsamt att få behandling, säger en av psykologerna.

Enligt personerna nekas vuxna patienter utredning i Göteborg av tre skäl som inte är hinder för vård i resten av landet. Det handlar om att patienten har autism, att den inte fyllt 25 eller att den identifierar sig som icke-binär – alltså varken som man eller kvinna.

– Ledningen sa inte rakt ut att det var så. Men det var så, säger en av de tidigare anställda.

En liknande beskrivning återkommer när DN talar med organisationerna RFSL och Transhälsoplattformen, som har kontakt med personer som fått avslag på sina remisser i Göteborg.

Men Per Albertsson, den tillförordnade områdeschefen på Sahlgrenska universitetssjukhuset, skriver till DN att det inte stämmer.

”Nej, dessa faktorer utgör inte på egen hand att man inte erbjuds utredning om behandling ska ges. En samlad bedömning görs av tillståndets svårighetsgrad och övriga faktorer som till exempel samsjuklighet inför ställningstagande av åtgärder”.

Per Albertsson är tillförordnad områdeschef för vuxenpsykiatrin på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Han skickar skriftliga svar på DN:s frågor. Foto: Jenny Ingemarsson

Keoni håller inte med om beskrivningen. Hen har anmält Göteborgsmottagningen till Diskrimineringsombudsmannen. Ytterligare tre fall där icke-binära patienter nekats vård i Göteborg utreds just nu av DO.

– Läkaren på mottagningen var väldigt tydlig med att de inte tar emot icke-binära, säger hen.

I efterhand ångrar Keoni att hen varit öppen med sin könsidentitet. Icke-binära patienter kan vilja ha olika typer av behandling och för Keoni handlar det bland annat om kvinnligt könshormon och hårborttagning.

– Om jag hade ljugit om att jag var kvinna hade jag kanske fått behandling. Men det känns ju jätteskitigt att behöva ljuga för att få vård.

Keoni beskriver puberteten som smärtsam. När skäggväxten kom hade hen svårt att se sig själv i spegeln. ”Jag kände en jättestor skam över att jag inte ville vara manlig”. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

För att vården vid könsdysfori ska bli mer jämlik har Socialstyrelsen tagit fram riktlinjer. De är inte juridiskt bindande, utan fungerar som rekommendationer. I riktlinjerna står att patienter inte får nekas vård enbart på grund av att de är icke-binära, att de har autism eller andra neuropsykiatriska diagnoser.

Men enhetschefen för könsidentitetsmottagningen i Göteborg, Mia Mark, är kritisk till rekommendationerna.

”Jag känner mig väldigt ensam i mitt synsätt...”, skrev hon i höstas i ett mejl till Socialstyrelsen, vilket tidningen Ottar tidigare rapporterat om.

Mia Mark var med i gruppen som utformade riktlinjerna, men valde att hoppa av innan arbetet var avslutat. I sitt mejl till myndigheten nämner hon flera exempel på områden där hennes synpunkter varit ”obekväma och oönskade”.

Det handlar om hur vården ska förhålla sig till samvariationen mellan könsdysfori och autism. Om unga vuxna. Och om behandlingen av icke-binära.

I slutet skriver Mia Mark att hon vill att det ska stå i Socialstyrelsens publikation att hon ingick i gruppen från början, men valde att lämna den av etiska skäl.

Västra Götalandsregionens könsidentitetsmottagning låg tidigare i Alingsås och kallades Lundströmsmottagningen. Numera kallas den könsidentitetsmottagningen och ligger i centrala Göteborg. Foto: Tomas Ohlsson

Så hur förhåller sig mottagningen i Göteborg till riktlinjerna?

Per Albertsson, tillförordnad områdeschef på Sahlgrenska universitetssjukhuset, svarar.

”Medicinska riktlinjer är i grunden rekommendationer som fungerar som kliniskt kunskapsstöd för vårdpersonal. Samtidigt måste medicinska bedömningar göras på varje enskild patient”.

Det är Socialstyrelsen som avgör vilka mottagningar som får bedriva högspecialiserad vård av patienter med könsdysfori. Myndigheten känner till att ”det finns frågor” kring bedömningarna i Göteborg, säger enhetschefen Anders Berg.

– Det är något vi har en pågående dialog om. Det är en signal om att det finns mer att göra för en jämlik vård.

På senare år har transpersoner som ångrat ingrepp fått stort utrymme i medierna. En av vårdens grundpelare är principen att inte skada.

Så är det inte bra att vara försiktig?

– Det är alltid viktigt att – utifrån individuella förutsättningar – väga behandlingens nytta mot riskerna. Samma avvägning är grundläggande i myndighetens arbete med nationella riktlinjer, säger Anders Berg.

Anders Berg, enhetschef på Socialstyrelsen, säger att myndighetens riktlinjer vilar på en bred konsensus. Foto: Socialstyrelsen

Han beskriver Mia Marks avhopp som ”olyckligt”. Samtidigt betonar han att ett hundratal andra personer med lång erfarenhet av könsdysforivård deltagit i arbetet med riktlinjerna.

– Rekommendationerna återspeglar både vetenskap och beprövad erfarenhet.

Transpersoner har sämre psykisk och fysisk hälsa än övriga befolkningen. De tidigare anställda på mottagningen i Göteborg säger till DN att bemötandet av patienterna förlänger deras lidande.

Den tillförordnade områdeschefen, Per Albertsson, skriver att ”det är beklagligt om patienterna upplever det så”.

”Vår grundinställning är att vi alltid vill minska lidande om vi kan och framför allt aldrig skada patienterna”.

Keoni ger inte mycket för svaren. Hen beskriver rädslan för att patienter ska ångra könsbekräftande behandling som överdriven.

– Min upplevelse är tvärtom – att människor mår betydligt sämre av att inte få vård.

”Först var jag ledsen och deprimerad. Nu känner jag mig framför allt arg”, säger Keoni om bemötandet på könsidentitetsmottagningen i Göteborg. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Själv funderar 23-åringen på att söka vård utomlands. Väntetiden till ett första besök i Stockholm är svår att stå ut med.

– Jag känner att min ungdom rinner ifrån mig. Jag är livrädd för att bli mer maskulin, säger Keoni.

Hi,

My bonus daughter have just moved to Sweden, originally from the US.

Back in the states she had trouble making friends primarily due to that kids are hurtful when you don’t fit the standard criteria for how deep you go into interests and how you show excitement.

Being new in a country and a culture we are looking to kick start her social life by seeing if more people here have kids that love Animal Hospital, Cats, or just have trouble making friends themselves for not being like everyone else. Or you just moved here yourself and are equally lost in the Swedish friendship culture.

We live outside of Lerum but have no problem driving wherever to hangout at a cafe, playground or invite people over here.

Currently intensive course in Swedish, so language is a bit swenglish still.

She plays well across age ranges, and we’re looking between 7-11 years old.

DM if you or your kid would like to see if we should hangout sometime 🙏

Hey! We’re a bunch of 30-something English speaking mixed genders going tomorrow (Tuesday) at 19.00 and ended up with an extra spot, I’ve met some cool people trough Reddit and figured I’d throw up a post.

Let me know if you love sauna and cold baths and are keen to join!

What is up with ordering taxis/Uber/bolt to the suburbs in Gbg? Super long wait time, constant cancels. I Am I missing some local trick or tip or is this thr accepted normal?

Going to Nefertiti today was a 50mon battle with anxiety and public transport (which sucks balls here too for which is a 15min ride in a car to the center) schedule. In the end got a Uber at 1833 after contemplating my life choices for 45min.

Can't even get ride sharing in Sisjön, nearest Kinto is in Frölunda. For a city that's made it almost impossible to drive in the center, should have like twice the taxis to private cars on the road for quick back and forths.

Jag är en kille på 27 år som är relativt ny i Göteborg. Jag är ganska lång (185 cm) och relativt välbyggd, då jag gymmar ibland.

Jag är första gen utländsk, men bodde på landet innan jag flyttade hit. Jag är alltså ingen ”orten-kille”. Jag jobbar heltid och har därför inga studiekamrater att lära känna.

Jag har inga vänner i Göteborg än, vilket också innebär att jag inte har några gemensamma vänner att lära känna folk genom.

Men hur fan träffar man folk i den här situationen?
Jag får inga matchningar på dejtingapparna. Jag skäller absolut inte på tjejer, men det känns som att standarden har höjts rejält. Flera tjejer verkar exempelvis vilja ha killar som är 190+ cm långa, utöver andra krav som jag inte uppfyller. Var det verkligen så här förr?

Jag har börjat tröttna på dejtingapparna. Det känns helt själlöst att ens öppna dem längre.
Hur tar man första steget som ny i stan, utan vänner, när man vill skaffa nya vänner och kanske så småningom börja dejta?

Jag har börjat lägga mer tid på gymmet, men jag vet inte riktigt vilka andra aktiviteter jag borde testa – inte nödvändigtvis för att få en dejt, utan för att utvecklas som person och förbättra mitt liv.
Ni som någon gång har varit i samma situation, hur lyckades ni ta er ur den?

Tyvärr har jag inga riktiga hobbies än. Jag spelar datorspel och umgås med nära och kära när jag kan. Samtidigt känns det som att alla på dejtingapparna åker skidor varannan månad, reser konstant eller håller på med dyra hobbies.
En annan sak jag funderar på är att ta kontakt med tjejer ute i verkligheten. Idag var jag nära på att approacha en tjej, men det känns som att den kulturen är väldigt skambelagd i Sverige jämfört med i andra länder.

Vad tycker ni? Hur ser ni på att ta kontakt med någon man tycker verkar intressant ute i verkligheten? Man vill ju inte vara orsaken till att någon annan känner sig obekväm.

Jag vill helt enkelt bygga upp ett socialt liv i Göteborg, träffa nya människor och kanske hitta någon att dejta längs vägen. Men var börjar man när man inte känner någon alls?

Jag letade lägenhet och ville veta hur mycket sol fönstren får på vintern, så jag byggde det här: https://sunpeek.uk/sv/

Tryck på den sida av huset där fönstren sitter och välj våning, så ser du ungefär hur många timmar sol de fönstren får i dag, på sommaren och på vintern. Gratis, inget konto.

Testa gärna din egen gata och säg till om det ser fel ut.

I'm a third year econ student and will join the school of business, law and economics in the upcoming spring semester:)

Hej! Jag har länge funderat på att skaffa katt. Jag är lite pälsallergisk, men brukar passa min systers bondkatt utan större problem, så länge hon inte sover i min säng osv. Jag är inne på en Devon Rex, men då jag inte bara vill skaffa en katt för att sedan inse att det eventuellt inte fungerar, undrar jag om någon vet hur jag kan ”prova” först. Jag förstår att alla katter är olika och bara för att en katt fungerar med min allergi betyder det inte att en annan katt gör det. Nån som vet nåt ställe i eller runt om Gbg man kan få träffa en Devon Rex några gånger? Kanske konstig fråga men provar!

I’m looking to add some body art. New in Sweden and don’t know any studios here.

Do you have a studio and want to bounce of some art ideas? DM!

Finns dessa två att hitta? Nej jag har inte kollat ica focus eller saluhallen men tänker jag kan fråga här om ni tror det finns för det är inte så vanligt i sortimentet.

Jag har inte kollat eftersom jag och tjejen nyss pratade om dessa två grönsaker och ville överraska henne men har ej tid att bara glida iväg och leta.

Fridens.

Hello everyone, I am an uni guy who has a free afternoon and wanted to meet new people. Anyone interested in joining me for a couple hours? I am open to suggestions on what to do

Hur är kviberg som område?

Barnfamilj med tre barn?

Vi gör en stor flytt från malmö till göteborg

Hallo Gothenburg! I was wondering where you guys find somebody to play squash tennis or padel with? If I were to move to Gothenburg where would I look?

Hej,
Är någorlunda nyinflyttad till Göteborg från en småstad och tänkte gå ut och klubba med några vänner men fattar inte alls vad ”lista” är och hur man skaffar det, det verkar också som att klubbkulturen har någon hemlig prestigerankning som jag inte heller fattar. Vi hade velat gå till park lane men har hört olika bud om hur svårt det är att komma in och så? Vad är det som behövs? Om det är något speciellt som behövs dvs haha

Tackar i förväg för svar!!

Hi everyone!

My partner and I are new to Sweden and have won the bidding on a 5–6-year-old bostadsrätt. The apartment looks well maintained, the BRF owns the land, and our mortgage financing is arranged.

Before signing the contract, we’d appreciate some advice:

1. Inspection: Is a professional inspection worth it for a relatively new apartment? What should we check, especially in the bathroom, plumbing and ventilation?
2. BRF finances: Which figures in the annual report should we look at to assess the association’s financial health and the risk of fee increases?
3. Documents: Besides the annual report, should we review the maintenance plan, statutes or anything else?
4. Hidden costs: What additional expenses should we budget for beyond the mortgage, monthly fee, electricity and insurance?
5. Next steps: What should we do between winning the bidding, signing the contract and getting the keys?

For those who have bought an apartment in Sweden, what do you wish you had known beforehand? Any tips or common mistakes to avoid would be greatly appreciated!

Thanks in advance!

Hur mycket tycker ni vi har _ökat_ vår energiförbrukning sen dess med tanke på AI:s populäritet? (Har inget svar själv, är bara less på att det känns som att den punkten har försvunnit från debatten kring AI.)