Hey everyone. I wonder what mental and physical training I would need to undergo to prepare for a hard, dark, cold winter in Sweden :))) it may sound funny but genuinely would like to make my transition as smooth as possible. At the moment I live outside Sweden :D I appreciate your brutal comments as well, obv constructive haha

Nu kan man inte komma åt Reddit utan att bevisa sin ålder om man är inloggad från svenskt IP, säg inte snälla att ni har gett ert ID kort till företaget Persona som sköter det åt Reddit?

Frågan dök upp nyligen och jag är nyfiken på hur situationen faktiskt upplevs ur ert perspektiv.

​Märker ni ens av det, eller passerar det helt utan eftertanke?

För er som faktiskt noterar det, vad är den spontana reaktionen? Det vore intressant att höra alla sidor, oavsett om ni inte bryr er ett dugg, börjar överanalysera er egen gångtakt, känner obehag, tycker det är stelt eller bara ser det som en ren transportsträcka.

​Dela gärna er POV;

på just trappan, men framför allt: finns det andra liknande mikrosituationer i vardagen där ni har tankar eller reaktioner som män förmodligen sällan ens reflekterar över?

Jag hör det här sägas så ofta och har svårt att förstå vad folk menar. I nästan alla situationer tänker jag ”det är väl en helt rimlig reaktion att tycka synd om dig nu”. Jag är uppvuxen i Sverige men har inte svenska som förstaspråk så jag undrar om det har nåt med det att göra.

En kollega berättar: ”Jag har svårt att hinna med mina uppgifter på sistone, barnen har varit jobbiga… jag säger det inte för att du ska tycka synd om mig”

En vän berättar: ”Du vet att jag förlorade min pappa när jag var ung, inte för att du ska synd om mig eller så, men den här filmen gör mig riktigt ledsen pga det”

Det är nästan alltid: ”Inte för att du ska tycka synd om mig men här är en jättebra anledning att tycka att det här är fel/orättvisst/sorgligt” så i mitt huvud lika med ”synd om dig och din situation”.

Vad menar ni som använder det uttrycket?
Vad vill ni undvika att man ska tycka om er?

Jag vet att man kanske har lite roligt på helgen ibland, men seriöst?

Jag minns att för någon månad sedan kom det upp en tråd här där det undrades varför kvinnor inte har några hobbys. En del invände med att typiska kvinnohobbys kanske inte framstår som hobbys eftersom man kan göra andra saker samtidigt, typ stickning. Man kan sitta och sticka och virka samtidigt som man umgås och pratar med någon, åker buss, tittar på TV. Andra menade att grejer som tjejer beskriver som hobbys i själva verket inte är det, typ titta på TV-serier eller typiska tiderprofilgrejer "dricka vin" eller "umgås med kompisar".

Det fick mig att fundera på vad är det egentligen som kvalificerar sig som en hobby. Jag kan hålla med om att stickning är en hobby; det kräver teknik, skicklighet, det är aktivt och skapande. Samtidigt håller jag definitivt med om att det inte är en riktig hobby att glo på TV eller doomscrolla.

Är väl allmänt tveksam till hobbys som mer eller mindre går ut på att konsumera grejer. Om TV-serier inte är en riktig hobby för tjejerna, så är det fan inte en hobby att sitta framför TV:n och spela fifa eller cod heller. Samtidigt antar jag att det inte är helt svart eller vitt och grejer kan ju ligga på en skala. Om man säger att fotboll är ens hobby och den tar sig uttryck genom att man är med i ett korplag som tränar en gång i veckan, då är väl fotbollen en fullvärdig hobby. Men om hobbyn i stort sett uteslutande utövas i soffan med en ölburk i ena näven och den andra nedkörd i en chipspåse, då vette fan som fotboll är din hobby.

Var tycker ni gränsen för en hobby går?

hej!

Jag är ett barn av min tid och fick min diagnos ganska sent i livet – något som tyvärr påverkade min egen skolgång en hel del.

Nu håller jag på att utveckla ett digitalt verktyg och studieverktyg för att underlätta för barn, elever och studenter som kämpar med liknande utmaningar (som NPF, dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter). Målet är att skapa anpassningar och hjälpmedel som faktiskt fungerar i vardagen.

Därför skulle jag vilja fråga er (både elever, studenter, föräldrar och lärare):

Vad är någonting ni önskar fanns som hjälpmedel i skolan eller under plugget?

Vad hade underlättat mest för er, era barn eller era elever när det kommer till läsning, struktur eller förståelse av uppgifter?

Jag köpte en iPhone 17 Pro Max via Tradera i juni för 12 000 kronor, inklusive 499 kronor för Klarna-försäkringen. Telefonen såldes som ny och fungerade normalt fram till dess att jag uppdaterade den. Efter uppdateringen fick jag ett meddelande om att telefonen var anmäld som stulen och att den därför var spärrad.

Jag kontaktade Tele2 och skickade in en kopia av kvittot som jag fick från företaget jag köpte telefonen av via Tradera. Kvittot visar att telefonen ska ha köpts hos Tele2. Trots detta hävdar Tele2 att telefonen inte är köpt hos dem.

Ägaren till företaget som sålde telefonen till mig uppger att han själv köpte den hos Tele2 och att han har originalkvittot. Jag undrar därför hur detta är möjligt. Har det blivit något fel i Tele2:s system, eller finns det något annat problem med telefonens ursprung? Jag vill få klarhet i varför telefonen har spärrats och varför Tele2 inte godtar uppgifterna på kvittot.

Jag har betalat 12 000 kronor för telefonen och dessutom 499 kronor för Klarna-försäkringen. Jag har nu en telefon som jag inte kan använda, trots att jag köpte den i god tro och har dokumentation på köpet.

När jag kontaktade Klarna fick jag beskedet att deras försäkring endast gäller i två månader. Jag köpte telefonen i juni och är därför osäker på vilka möjligheter jag har att få ersättning eller hjälp.

Jag vill veta hur jag ska gå vidare för att få tillbaka mina pengar eller få problemet löst. Jag vill också få klarhet i om telefonen verkligen är anmäld som stulen eller om den har spärrats på grund av ett misstag.

Jag har kvitto och annan dokumentation som styrker mitt köp och vill att ärendet utreds ordentligt.

Vad ska man göra?

S + M samarbetar i flera kommuner, men det går inte på riksdagsnivå. Förklara logiken.

Ta bort V och SD. Hur svårt ska det vara?

Hello there guys, I'm sorry for not using Swedish here (I don't know it yet), and for my a bit strange question.

I'm not from Sweden but I really like your country, your culture and cuisine, so I would like to know, do you have something like your family recipe of apple pie? I mean, is there a Swedish way to cook it? (I have a lot of apples and I'm trying to do turn them into something)

Jag ska till våren börja läsa en lång utbildning på universitetet, och eftersom jag såklart redan läst 2,5 år på universitetet så har jag fått inse att mina csn veckor inte räcker. Min plan var att läsa basåret på distans / på min studieort parallellt med detta program. Jag kommer endast vilja plocka ut veckor för basåret men vill samtidigt inte att CSN ska ifrågasätta / neka min ansökan och poängtera att jag måste ta universitetsveckor istället. Har någon annan här drygat ut CSN veckorna och hur gick ni till väga.

Obs jag kommer självklart delta i obligatoriska moment och tentor på basåret så återkrav eller dyl. kommer inte vara något problem.

Tacksam för svar.

Känns det som samma gamla vanliga? Eller ändras livet drastiskt?

Är kärleken för ens barn starkare än exempelvis den kärleken man kanske har för sina föräldrar? Eller är det att jämföra äpplen och päron?

Hur ändrades ert liv skulle ni säga?

Där står man, 29 år fyllda och singel på nytt. Inte direkt något jag planerat efter ett nästan 10 år långt förhållande, men likaledes där jag just nu befinner mig.

Nu är det inte så att ni ska tycka synd om mig. Jag och mitt ex gled isär, även om jag hade svårt att inse det själv till en början. Vad jag däremot behöver er hjälp med är hur jag hittar kärleken på nytt.

Det finns nämligen ett litet problem, nja kanske inte så litet trots allt, låt oss säga en tämligen gigantisk elefant i rummet. Jag är allt annat än normal. Det räcker inte att säga excentrisk, jag är rent utsagt konstig i ordets fulla betydelse. Detta krockar fundamentalt med hur dejting tycks fungera i Sverige.

Till en början är mitt utseende avvikande, med kroppshyddan av en renässansfurste (reslig, bred som en ladugårdsdörr, och utan antydan till muskelmassa) fyller jag inte det direkt det moderna bildsköna idealet. Men det är bara början…

Till det kommer att jag nästan uteslutande saknar normala intressen och populärkulturella referensramar. Jag lyssnar på musik som en Newfoundlandbo, och mina största nöjen är att nörda ner mig i historiska dokument, baka bröd utan modern teknik, eller leta efter obskyra sevärdheter i det vilda. Jag skulle kunna fortsätta, men jag gissar att ni får en bild av min person.

Därför undrar jag nu hur tusan jag ska hitta någon, någon som kort och gott är lika toking som jag själv?

Finns det nån här som jobbar på Espresso House och vill dela med sig av hur ni gör er pumpalatte? Den ska ju bara säljas nån vecka till och jag hade gärna kunnat göra den själv hemma. Jobbade på EH för många år sedan och då använde vi Pumpkin Spice-sirap från Monin, gör ni fortfarande det eller använder ni något annat?

Jag säljer aldrig saker på Blocket eller begagnade saker överhuvudtaget.

Tänkte bara fråga er som är lite kunniga om ni har varit med om något liknande.

Jag håller på att sälja min PS5 Pro på Blocket för runt 14–15 tusen kronor.

Jag har fått några meddelanden Bland annat fick jag det här meddelandet:

"Grymt! Skulle du vara bekväm med att min polare hämtar PS5 åt mig? Han bor nämligen i [stad], vilket är lite närmare än Malmö. Vet att vissa inte är 100 % bekväma med det."

Han är verifierad på Blocket också.

Jag är mest nyfiken på vem hans polare är och hur allt skulle gå till. Jag får lite red flags, eftersom det ändå handlar om ganska mycket pengar.

Vad hade ni gjort i den här situationen? Har ni några rekommendationer eller erfarenheter av liknande situationer? Finns det risk för bluff?

Edit: jag säljer den på plats. (skickar inte)

Går bygg på gymnasiet och undrar vilken inriktning ni rekommenderar att satsa på? Vi har typ alla

Hej!

Kanske lite nischad fråga i detta forum, men kanske någon har koll.
Familjen ska hyra segelbåt i Grekland nästa sommar och räknar med mig som skeppare. Jag besitter Kustskepparexamen, SRC och snart Fartygsbefäl Klass VIII.

Min fråga är om någon som hyrt båt i Grekland haft problem med att kustskepparen inte är nog. Har ni vart med om att ICC är krav för att få hyra?

Mvh

Tjena

Ska börja jobba på bygg för första gången och letar efter arbetsbyxor, är rätt kort för snubbe och alla byxor med knäskyddinlägg (vilket har varit ombett av min arbetsgivare) hamnar under knäna istället. Hade det inte varit för att jag är knappast smal om midjan och gärna vill att juvelerna är intakta skulle jag kanske ha försökt med dambyxor som är oftast bättre på att anpassa sig för kortisar. Är det att bara att ge upp och ta fram nål och tråd och fixa själv elr finns det några bra butiker att leta på?

Kanske använder termen fel, så för att skydda mig så menar jag helt enkelt att be AI koda program där du skriver vad du vill ha.

Skulle aldrig använda det komersiellt, det känns oärligt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte använder det en hel del för eget bruk, och att jag tycker att det är väldigt intressant, roligt, fräckt.

Ett exempel är för budgetering. Jag är mer av typen att jag vill se dagsbudget istället för att budgetera X antal tusen på olika kategorier. Alltså att jag ser hur mycket jag kan spendera varje dag för att pengarna inte ska ta slut.

Jag har fixat ihop en mobilapp där man helt enkelt skriver in vad man har på kontot, så dividerar den med antal dagar kvar till löning. Tidigare fanns det som en app som heter Löndagar, men den har inte funkat på någon vecka. Visst kan man sitta och dividera själv i en kalkylator, men detta är smidigare.

Även skapat en app där jag sparar olika recept jag hittar online, där jag kan bläddra runt bland dem istället för att behöva gå in i olika textfiler på datorn. Väldigt smidigt.

Vet inte om jag skulle våga mig på något mer avancerat, men för så här lätta grejer är det kanon att man kan göra så här för folk som mig som har noll kunskap i programmering, och inte heller orken att lära sig det ordentligt.

Vibekodar ni något?

Hej! Jag har snart mina tester till polisutbildningen och har en liten fundering kring cykeltestet. Hur svårt är det egentligen? Just nu känns det nästan omöjligt för mig 🥲

Jag tränar på två olika gym där cyklarna verkar skilja sig rejält. På den ena känns det som att jag skulle kunna cykla på 200 watt i 30 minuter utan problem, medan jag på den andra, som jag tränar på nu, är helt död vid 220 watt. Benen orkar helt enkelt inte trampa runt längre. Jag misstänker att polisens testcykel är mer lik den sistnämnda.

Jag väger drygt 95 kg och är 183 cm lång. Skulle inte säga att jag har en särskilt tränad kropp, men jag har ändå en del muskler under lite fett, så jag är inte direkt otränad heller.

Som jag har förstått det anpassas startmotståndet efter kroppsvikten under de första fem minuterna, och därefter ökar belastningen med 25 watt per minut. Stämmer det, eller ser upplägget annorlunda ut? Hur upplevde ni själva testet? Är det lika tungt som det känns när man tränar på gymmet, eller skiljer sig känslan mycket mellan olika cyklar?

Det är så sjukt svårt att veta vad man ska förvänta sig när alla minns testet olika och upplever det så olika. Jag har flera poliser i min bekantskapskrets, både privat och genom mitt yrke, som verkligen pushar mig att söka eftersom de tycker att jag skulle passa i yrket. Det betyder mycket, men cykeltestet känns just nu som ett rejält hinder.

Tar tacksamt emot alla erfarenheter, tips och råd från er som gjort testet! Hur förberedde ni er, och vad tyckte ni var svårast? 🤨

Är i tidiga 20-årsåldern och har inte ännu varit i ett riktigt förhållande. Har dejtat en person ett tag som jag tycker mycket om, men hur tar man upp ifall man är/ska bli ”exclusive”? Känns som att det blir konstigt hur man än gör, någon som kan ge lite input? Vet inte säkert att personen inte träffar någon annan då vi inte pratat om det

Jag ligger hemma i en mancold av rang. Feber, förkylning, frossa, ja ni fattar. Jag bad frugan köpa en Ben&Jerryś Cookiedough åt mig för att det var nog 10 år sedan jag åt den sist.

Vad fasiken har hänt med vaniljglassen? Det smakade ju som GB bigpack glass med kakdegsbitar i? Har den alltid varit såhär och jag bara har vuxit upp nu på ålderns höst? Har jag fått äta för mycket god pistageglass för att minnas att Cookiedough glassen egentligen inte var så god?

Någon annan som reflekterat över att den relativt dyra glassburken inte alls är så premium? Eller är det bara jag som valt fel smak och dom andra fortfarande är goda medans cookiedough har börjat halka efter?

Mycket frågor i feberfrossan och jag kan inte bolla dom med någon förutom er, så jag ber om ursäkt för mitt feber delirium redan innan ni hinner kalla mig för olika kvädesord.